det är när man är ensam som den där känslan kommer krypandes.
vad fan ska jag göra?
Jag har fan inte en aning.
Vaför finns det inget lätt svar?
Varför ska jag alltid få dom svåra vägarna att gå.

Jag vill för en jävla gångs skull också få en lätt väg.
Hela jävla skiten har ju varit så jävla svår.
Som vanligt.
Alltid är det något som cepar.
Är det inte något runt omkring så är det något med mej.

jag orkar väll för fan inte med att må såhär jämt.
varför kan allt för en gångs skull inte vara rätt.
allt är alltid fel.

Om man bara kollar noga så finns det spår överallt om hur fan jag mår.
Allt jag gör blir bara dåligt.


Jag gillar egentligen inte att skriva sådant här i bloggen.
Men jag vet inte vad jag ska göra av mej själv annars.
och eftersom det inte finns någon som lyssnar så får det bli såhär.