Visst alla har rätt att vara som dom vill, men någon gång måste man växa upp.

Jag kan förstå att vissa mognar fortare än andra, antigen om det är på grund av en uppväxt eller om det är på grund av andra saker.

Men jag kan ändå inte låta bli att tycka synd om vissa som inte ens visar en tendens att växa upp.

Får man verkligen lov att vara så jävla efterbliven i uppväxten som vissa är?

Finns det inte en gräns på att man någon gång måste mogna?

Det borde det finnas.

Folk som aldrig mognar måste ha det väldigt svår. Något av en inre konflikt. Känner dom sej efterblivna undrar jag?

Vad är det som får dom att stanna kvar i 10 års åldern?

Är det skrattretande eller sorgligt?

Sorligt tycker jag.

Väx upp, njut av den åldern du är i istället för att vara där du inte bör.

Fast frågan är om vi pratar om mental ålder eller vanlig ålder då.

Det är ju viss skillnad.

Jag tror att man mår dåligt om man inte är i rätt mental ålder. Oavsett om man är högre eller lägre. Antigen känner man sej efterbliven eller för utvecklad.

Aja, alla kan väll inte vara perfekta.