Är så trött på det här.

För en gångs skull så vill jag vara som alla andra. Typ bo hemma 
ett tag och bara spendera pengar på mej själv. Men nu känns det 
som att jag har slitit i 4 veckor för att betala hyra och mat. Men min 
bror som kommer hem snart behöver fan inte betala ett skit för han 
har ingen inkomst. Hur orättvist är inte det?

Och jag vet att om jag säger något om det så säger dom väll 
”han betalar senare” eller något sådant. Det är ju bara bullshit 
kan jag tala om. Sen så känns det mer och mer som hon tvingar ut mej, 
mer eller mindre slänger ut mej nu när hon flyttar ner till en 2a. 
jävligt shysst.

Å jag tänker fan inte splitta på hyra/mat/el när jag inte ens har 
ett eget rum utan bara en säng. Sen så äter jag fan inte kött så tänker 
inte splitta maten heller. Köper hellre min egen i så fall. För om dom 
kan vara så snikna så kan fan jag det med och skita i att betala kött 
som är dyrt om man jämför med min mat. Och bara för att vara sådan 
så funderar jag på att inte vara med på bredbandet utan skaffa mej ett 
usb bredband istället. Vi kommer ändå inte ha ett bra bredband där nere, 
inte som vi har nu i alla fall, för 100 fiber är rätt okej ;> 

Jag vill tatuera mig, pierca mig, röka, supa, shoppa, gå ner på stan och 
ta en öl eller fika, köpa böcker, shoppa mer kläder, äta ute, förlänga 
håret, färga håret osv.

Jag vill göra vad jag känner för.

Men nu känns det helt onödigt att ha gått upp kl 4 i snart 4 veckor utan 
att kunna göra ett skit. Jag kunde lika bra ha varit hemma och bara varit. 
För lika mycket pengar kommer jag ha kvar efter att hon har tagit dom 
ändå. Och om jag inte hade jobbat så hade jag inte behövt betala. Detta är 
ju riktigt vridet. Hon får ju ändå 3000 mindre i hyra. Så varför inte vara 
lite shysst? Jag tycker att jag gör tillräckligt ändå. Men det är fan slut 
med det också. Hädanefter så får hon fan göra sin egen mat, det kan 
hon allt ha. Tänker inte göra ett skit med flytten heller. Hon kan städa 
och packa själv. Jag tänker 
vara lika egoistisk och bara fixa mitt egna. 

Antlgen måste jag skaffa mej en pojkvän med egen lägenhet som jag 
kan flytta in i eller ett jobb som jag vet att jag har i alla fall minst 
6månader, så att jag kan få akassa i värsta fall.

Ni anar inte hur grymt besviken, arg och faktiskt lite ledsen också som jag är. 

Jag trodde att jag kanske för en gångs skull skulle få göra någonting för 
mina pengar. Ända sen vi var mini har vi alltid fått snålat. Jag har aldrig 
haft råd att köpa den där dyra fina tröjan som alla andra hade. Jag har 
alltid fått betala och snåla för allt själv. Fy fan jag började ju för i helvete 
redan jobba i 7an medan alla andra låg hemma och hade det gött. Jag har 
nästan alltid fått betala mitt egna själv, vad det ännu har varit. Kläder, 
skor, jackor, till och med mina 2 mopeder och mina utlandsresor. Nästan 
alltid allt och ibland hjälpte hon till lite. Jag har minsann inte haft det gött 
och haft ett sparkonto som alla andra och kunnat ta ut pengar där till bil, 
körkort, moppe osv. jag har alltid fått vridig och vänt på varenda krona. 

Jag tycker att jag för en gångs skull är värd att får slösa och slippa vända 
på varenda öre. 

Men jag ska minsann flytta snart, hade jag bara haft ett ställe att ställa 
alla mina saker på så hade jag inte flyttat med henne utan jag hade fan 
ärligt talat bott på gatan. Men jag är faktiskt för rädd om mina saker för 
det och har för mycket skit. 

Jag kan ju inte direkt få ut dessa tankar ur mitt huvud heller. För flytten 
är det enda som hon tjötar om. Hela jävla tiden. Det ger mej fan ångest. 
Jag ska lixom bo hemma hos min mamma i en säng som kommer att 
stå i vardagsrummet. Mycket till privatliv och liv alltså. Fy fan asså. 
Det är ju nästan skämmigt. Fy fan. 

Jag blir bara så fruktansvärt arg. 

För en gångs skull så önskar jag att Eva läste min blogg. Då kanske hon 
fattar hur jag känner och inte blir så jävla arg.