Höstsol och fina färger
I "morses" när jag gick ut med hunden så var det jätte jätte jätte fint väder, solen sken och det var massor av fina färger på löven som är i våran lilla halv-alé (det är ingen alé men grannarnas träd hänger över lite) och det var så jävla harmoniskt, tillfredställande och vackert. Det fyllde hela min med en sån härlig känsla, jag var lycklig!
Jag har ju som sagt tänkt mycket på vad lycka är nu den sista tiden, en vän sa ju att det bland annat är när man är tillfredställd med livet. Fast idag kom jag på att så är det inte för mig, För jag är rätt så tillfredställd med livet. Vi har ju redan kommit fram till att jag är totalt lycklig när jag sysslar med musik. Men det måste ju finnas mer lycka för mig..
Så antar att mitt lyckosökande fortsätter.
Men åter till hösten, vet ni vad jag mer älskar med hösten och höst sol? Som tillexempel idag på jobbet, på lunchrasten så satt jag ute på baksidan med en kaffekopp i ena handen och en cigg i andra medan solen sken rakt på mig och det kom bra musik ur min mobil.
Kort och gott jag älskar dom där dagarna på hösten då det är varm sol. Jag spelade till och med basket ute i linne vid 6 tiden, hur jävla gött är inte det? och på tal om basket, det börjar jag bli rätt så hyfsad på, idag körde vi "21an" och jag förlorade inte med så mycket. Jag kom 2a med 15 poäng istället för typ sist med 3 poäng. Haha alltid ska man lära sig något nytt.
Ne nu tänker jag varva ner här hemma
i can kiss away the pain
Varför ska jag ha så jävla svårt att följa mitt huvud för?
Jag vet precis exakt hur jag borde handla just nu, men som vanligt kan jag inte stå i mot vad hjärtat vill. Men jag borde verkligen verkligen göra det jag vet att jag borde göra. Jag vet att det troligtvis bara kommer komplicera saker och ting, skada mig i slutändan. Men visst fan gör det det hela så jävla mer spännande. Troligtvis därför hjärtat vill vad det vill.
Visst är det lättbegripligt när jag pratar i gåtor? ;)
Tror att bara själva saken gör det så himla intressant också, alla omständigheter runt omkring..
men jag chillar och kollar in saker och ting istället. Så jävla najs!
you found me
Ibland behövs det inte så många ord..
Lost and insecure
You found me, you found me
Lyin' on the floor
Surrounded, surrounded
Why'd you have to wait?
Where were you? Where were you?
Just a little late
You found me, you found me
And the songbirds keep singing like they know the score
jag har fortfarande lika stor skrivlust, men det rinner ut i musik istället.
det är verkligen så jävla härligt. det kan bara ploppa upp när som, ibland småfnittrar jag för mig själv när det händer och människor tittar konstigt på mig. men det är ju bara för grymt.
både i söndags och i idag har varit lite småjobbiga, det har kommit upp grejer som har gjort allt så definitivt. det känns inom mig då. fast jag känner mig stark mitt i allt kaos.
jag tror i alla fall att detta är rätt, även om jag önskar att det inte vore det. men jag måste lita på mig själv nu och kämpa på. fast det skrämmer mig samtidigt.. vad kommer hända nu? och många liknande frågor.
Annars så har helgen varit totalt underbart awesome!
I fredags hämtade vi mammas kattbäbis, så himla söt! och efteråt så hängde jag lite med martina och figge. tror dock att jag gjorde något i mellan också? minns inte bara vad.. blev också tillfrågad om jag ville gå med i ett band, så tänker kolla in det bandet och sen bestämma mig. har även andra planer på att starta ett band med några från skolan. får se hur det går med allt det.
i lördags jobbade jag, men efter jobbet så blev det rajtan tajtan med Jakob och Micke. Drog och livade upp en födelsedagsfest som dom va på. lamt folk var det där men jag gjorde det bästa av situationen när kille framför musiken halvdäckade och jag upptäckte en bardisk! hihi, det är något med bardiskar asså. jag gillar dom! Kul hade vi i alla fall och det slutade med att jag och Jakob var kvar sist och det stackars födelsedagsbarnet väntade på att vi skulle tröttna. men det gjorde vi aldrig så tillslut gick vi hem av artighet. drog oss vidare till Jakob en liten stund och sen landade jag i min egen lägenhet vid halv 6, tror jag att klockan var.. hade jag inte haft hunden så hade jag nog fan stannat hos jakob, får jäävlar vad tunga stegen var på hemvägen.
nä nu ska jag fortsätta hosta upp mina lungor..
Tysta tankar
Idag har jag verkligen haft skrivlust, det är bara svårt att hitta tiden.
Men det började redan i morse, har inte hängt med för 5 öre på lektionen, satt och pysslade lite med en ny låt istället. Det slog mig bara helt plötsligt att ”va fan jag har inte skrivit på 100 år!”
Inspirationen bara finns där hela jävla tiden, det känns som att detta kommer bli en bra låt..
Måste bara vara försiktig med halsen nu, har skit ont i den och borde verkligen inte sjunga. Tappar jag mer av den så vet jag inte vad jag kommer att göra av mig själv. Vad är jag utan musik? Ingenting, ingen-jävla-ting.. inget alls..
Men det är ju så jävla svårt att inte sjunga, jag mår bra nu.
Min chef kommenterade faktiskt det idag, han frågade hur jag mådde och jag svarade precis som jag känner ”jo men jag mår faktiskt skit bra”.
Men då säger han en sak som verkligen får mig att tänka till.. ”okej, men du är inte lycklig. Det syns, du har också gått ner i vikt. Då är du inte lycklig”.
Och han kanske har rätt.. hur vet man att man är lycklig? Jag vill faktiskt tro att jag är det, men hur är jag säker? Musik gör mig lycklig. Jag har musik i öronen nästan varenda ledig minut. Men hur vet man att man är lycklig i allmänhet? Jag tror att jag inte har varit riktigt lycklig på väldigt länge.
Det är ju faktiskt en väldigt stor skillnad på att må bra, vara glad och vara lycklig.
Jag tror att det är för många grejer runt omkring mitt egna privata lilla kaos just nu för att jag ska kunna vara lycklig. För jag mår faktiskt bra och jag är faktiskt glad nästan hela tiden. ”Gamla vivi” är framme rätt mycket nu. Men det är också många orosmoln, saker som inte jag kan styra över. Kommer Sofia fitta sig med hyran? Och vad fan gör jag då? Hur tar jag mig ur vissa saker som jag trasslat mig in i? Kommer jag kunna köpa mat imorgon? Och massor massor av sådana saker.. Skolan oroar mig som fan också, hur i helvete ska jag kunna klara av den nu när csn och alla andra inkomster har fittat sig? Jag vet inte.. Det känns skönt att ha skrivit om detta nu, har lixom inte direkt pratat med någon om det ännu.
Ne nu måste jag fan sova, skulle gjort det för längesen men fastnade lite framför en skiva som jag har lagt backup vocals på som jag fick idag.
Peace and Love
i still try to find my place
Tycker att det är rätt märkligt när man inte reagerar som man tror att man ska göra.
Går bara och väntar på det där lilla som ska utlösa det ska komma någon jävla gång.
Men det kanske aldrig kommer? Det kanske är ett tecken på att jag var redo? Vem fan vet?
Tycker att den där utbildningen som jag går gör en lite filosofisk. Så jag kan ju spekulera i alla oändlighet och det leder mig ingenstans ändå. Så varför spekulera just nu när det är så himla inflammerat? Känns så onödigt.
Jag ser i alla fall ett ljus i tunneln och det är jag rätt nöjd över
lite irriterad bara, att man inte ens kan vara ärlig för en sista gångs skull? Måste man verkligen det? Jag känner dig så jävla väl. Det var inte sanning, även om du vill inbilla dig det.
I just need a little time on my own
This is my last heartbreak serenade
Jag visste ju hela jävla tiden vad som var fel och varför jag har fått stoppa i mig massor av tabletter för att jag haft så ont i magen så att jag inte kunnat stå upp. Jag visste hela tiden igår varför jag mådde så dåligt och inte kom upp ur sängen. Min magkänsla har det aldrig varit fel på, varken på gott eller ont.
Men det hindrar ju inte att det gör så jävla ont. Det känns som att jag har fått en kniv intryckt i hjärtat och att någon sen har gröpigt ur det, väldigt långsamt och därför plågsamt. Det känns helt jävla tomt där inne, jag är helt jävla avtrubbad. Jag vet men jag förstår ändå inte.
Hur kan man gå från att vara lyckligast i universum till att må så jävla dåligt på så kort tid? På en jävla dag lixom. Mellan tisdag och onsdag, va fan är det för fel på världen? Seriöst, vad är det för jävla fel?
Om 25 minuter skulle det varit ett och ett halvt år.. det skulle ha varit, i imperfekt.
Vad säger man om sånt här igentligen?
Jag säger som vi har sjungt i skolan hela jävla dagen, fortsätt simma, fortsätt simma, fortsätt simma
