Ibland är jag lika lika blåst som alla andra..
Går på dom jävla nitarna, samma gammla jävla nitar.
Precis som alla andra.

Att hitta någon att dela både glädje och sorg me?
Bullshit!
Att hitta någon att dela ett hjärta med, att bilda en mening.
Det tror jag på när jag ser de.


Jag har svårt för att det där med att dela ett hjärta. Det har gjort för ont förut.
Jag föredrar faktist ett helt hjärta framför ett halvt.
Men ibland är ett svårt att stå imot att ge bort en halva.
Som jag känner att jag är påväg att göra nu, och vem vet vad som händer?
Antligen så tas det hand om eller blir sopat under mattan.

Vad vore livet utan att ta risker? tråkigt, innehållslöst & svart/vitt
Men hur vet man att det är värt att ta en risk? jag brukar ta risker utan att tänka mej för.
Jag vet hur fruktansvärt ont det kan göra i detta fallet..
Jag vill bara slänga allt åt sidan för din skull
men vad kommer jag få för det isåfall? Vägen går ju faktist åt flera olika håll...

Det känns inte ens som nitar längre, utan snarare som minor.


Jag är inte den där lilla snälla tjejen som bara sitter där och håller käften.
Det vet ni, Jag har min attityd och mitt sätt. Jag vägrar att bli överkörd igen.

Tjingeling