Halluuu igen.
Sitter nu här och är otroligt uttråkad av mina skolarbeten.

Gjorde prov idag i skolan ju. Gick riktigt bra känner jag på mig.
Svarade till och med väldigt utförligt på vg frågorna.
Eller så kanske det bara var ett lätt prov? Vad vet jag ;P höhö


Började i allafall 20 över 10 och slutade ungefär 20 i 11.
Men pallrade mej inte ifrån skolan förens vid 11. måste ju va lite social också.
Så var hemma vid halv 12 eller något. Någon som kan gissa vad jag gjorde då?
Rätt! Skolarbete va det ja.

Ska egentligen fortsätta med skolarbetet nu,
men när jag hade gjort klart arbetet om "grupper" så kände jag för att blogga.
Eftersom alla andra är i skolan och jag inte vill störa dom så får man ju vara socialpå något annat sätt.


Egentligen vet jag inte vad jag ska blogga om.
det känns som om jag inte har något roligt och intressant att skriva om nu när jag bara pluggar.
känns också som att det är det enda som jag skriver om.
Haha om det stämmer så är jag väldigt ledsen för ni lär få stå ut med det iallafall 2 dagar till.


För att bryta av lite så kan ni få höra en liten historia.
Det blir väll bra?

Det måste ha varit hösten 04.
Det sprang alltid massor av folk hemma hos mig då. Nu menar jag verkligen massor också, runt 20 pers.
Man kan säga att vi hade en egen liten fritidsgård. Mammi var lika snäll som vanligt tyckte att det va helt okej med argumentet "bättre att alla är här än att ni hänger i skogen."  Haha. Att mammi var hemma har aldrig varit ett problem då hon är häftig, omtyckt och lätt att prata med. Man kan väll lungt säga att nästan hälften satt och snackade med henne istället för att umgås med oss andra. Vad vi gjorde hemma hos mej vet jag faktist inte riktigt. Antar väll att vi bara satt och slappade, lyssnade på musik och rökte.
Jag hade innan detta aldrig riktigt tänkt på mej och en kille, nu menar jag alltså mej och en pojkvän. Utan man kan väll säga att jag var mer en sån där tjej som strulade runt och "levde livet". Men i allafall så en vanligt dag när vi var ett gäng som satt i mitt rum mitt imot varandra (hade sängen och soffan ståendes mitt imot varandra) så hade jag en kudde i mitt knä eller brevid mig (minns faktiskt inte riktigt) och helt plötsligt märkte jag att en hand smög sej in i min. Jag tänkte bara "jaha" och lät den vara kvar. Tänkte faktist inte så mycket på vem som handen tillhörde i början.

Såhär var det ofta. när ingen såg, under täcken eller kuddar höll vi varandra i handen.
Självklart diskuterade jag detta med mina närmaste vänner, men tror inte att någon annan fattade.
Detta pågick i 2 långa månader, Alltid i smyg. Jag trivdes som fisken i vattnet och började tillslut att tycka om den där personen. Mer och mer för varje dag. Tillslut började några andra få reda på det, vet faktiskt inte om det syndes så tydligt eller om det helt enkelt var så att någon öppnade sin mun och började snacka om det.

Men en dag när jag, den personen och våra två kompisar var ute och gick på kyrkogården i mörkret (riktigt mysigt var det med snön och alla ljus, som i en film eller en saga) så tog han min hand helt öppet och den kvällen slutade med att han kysste mej. Då bestämmde vi att vi var tillsammans. Sen dess har vi gjort slut och blivit tillsammans igen många gånger. Men aldrig har jag slutat tänka på honom helt. Alltid har han funnits där någonstans.

En gång fick du en del av mitt hjärta sötnos.
Du lämnade aldrig tillbaka det, inte en enda gång.
Nu har du fått hela. Det är du och jag föralltid.



Älskar dej Alexander, mer än allt.


Nu måste jag plugga igen.
Tjingeling