Children of the damned

Det är "bara" en känsla i magen som jag har..
För en gångs skull funderar jag på att gå imot min intuition.
jag vet inte.. jag är sååå förvirrad.

  • Hur vet man egentligen att man kan tro på det?
  • Kan man vara 100% säker på andra?
  • Kan man verkligen lita "blint" på någon?
Idiotiskt skulle jag säga.

Jag brukar alltid gå på känslan. Och det brukar funka..
Men nu är jag så förvirrad så det går inte.


Jag vill bara sova igenom hela skiten, för jag vet själv innerst inne att det inte funkar för mej.
En gång fick jag en kommentar "dina ord är som om hela världen rasat"

Och nu har min värld rasat igen, den är sönder smulad intill minsta millimeter.
Och jag orkar inte börja bygga igen, så jag tänker ligga här på botten av mina drömmar, i allafall ett tag.


Att bara en blick kan göra så mycket..
Man är och kollar där man inte ska kolla egentligen och så förstörs allt.
Det är hemskt att behöva erkänna det..

Vad fan i hälvete hade jag där att göra?!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0