Jag hatar sånna här dagar..
Allt är bara upp och ner.

Jag beter mej illa mot nära å kära.
Jag vill ju inte det.
men ibland går det inte att kontrollera..

Jag blir riktigt elak rent ut sakt.
Idag har det varit så förjävligt så att till och med den som brukar skratta åt/med mej
å få mej på bra humör bara frågar varför i helvetet jag är så arg för.

Men vet du vad? Jag va inte arg på dej..


Det blir riktigt illa tillslut.
jag sårar mej själv genom att såra er.
riktigt illa, jag älskar ju er allihop.


Sånna här dagar behöver jag bara massor av kärlek.
Omtanke och kärlek i långa banor!
men det är inte meningen att jag ska behöva säga:
- Jag behöver dej.

Det är meningen att det ska fattas alldeles själv.
annars är ju poängen förstörd.


För du bryr dej väll?

för när jag påpekar det så bryr du dej inte