Jag vill inte växa upp mer nu. Jag tycker att det är jobbigt.

Man får så många annorlunda tankar, mogna tankar.

Det va som vi sa idag, förut var det lixom ”vi skiter i vilket, vi är kungarna. Vi bryr oss inte om dom andra” osv. osv. det var livet.

Nu är vi lixom mellan 19 och 20, vad måste vi inte göra nu? Vi måste bry oss om saker och ting för att få ett normalt funkande liv. Vi måste jobba och tjäna pengar, vi måste vara ansvarsfulla och allt sånt skit.

Fast jag kan nog inte helt ärligt längre säga att livet var när man gick på högstadiet. Även om jag nog aldrig har haft så kul som jag hade under den perioden på det sättet. Men fy fan för den ungdoms stressen, paniken, ångesten, grupptrycket.

Jag tycker nog bättre om nutiden för nu får jag vara mej själv. Jag behöver inte försöka att passa in någonstans för jag är accepterad för den jag är. I o för sej så har jag alltid fått vara mej själv för mina riktiga vänner som jag har än idag. Men någonstans när man någon gång har umgåtts med ett annat ”gäng” så har det ju inte varit Vivi.

Men nu skiter jag ärligt talat i alla. Ta mej som jag är annars så är det inte jag.

Sen att man har olika sidor som man visar är ju en annan sak. Jag kanske inte skulle visa min dräggiga sida för min mormor (om jag nu hade haft någon) eller för min pojkväns familj osv.

Fast vi ska ju inte ljuga heller. Jag älskade att leva när jag gick på högstadiet. Fy fan vilka roligheter. All moppeåkning, all Transås fylla och allt sånt.

Men jag lever definitivt hellre nu.

Jag + min & majs moppar <3