Har legat och softat nu ett tag och kollat på ”Momma’s boys”.

Är det inte patetiskt att man kan låta sin mamma bestämma så jävligt över ens liv? Herregud stackars människor. Och hur fan kan man som mamma hålla på så? Man ska låta ens unge göra vad fan den vill bara det gör den lycklig. Man kan ju inte hålla på å säga att:

”Du får inte träffa den tjejen för hon passar inte in i våra familj.”

Är det inte en egen familj som dom ska skapa?

Jag personligen tycker att man ska få träffa vem man vill och sen behöver inte föräldrarna tycka om den utan behöver bara acceptera och vara väluppfostrade mot han/hon.

Och dom ska fan inte komma och bestämma. Sen kan dom ge sitt tycke i lugn och ro. Ge tips och råd också. Men mammorna i den serien är ju överdrivna.

Hallå vadå vara 50 år och ha en son på runt 30 och så tycka att det är för tidigt att släppa taget? Tillåt mej att as garva. Patetiskt kallar jag det.

Eller handlar det om ett jävla stort kontrollbehov? Det verkar så..

Man släpper ju aldrig sin mamma helt. Mamma är alltid mamma och pappa är alltid pappa, oavsett. Man glömmer ju aldrig dom. Så vad är det dom är rädda för?

Någon gång måste man släppa taget. Det handlar inte om att släppa taget helt utan att ge ens son/dotter chansen att utvecklas till en egen person, att få en egen vilja och få ett grepp som verkligheten utanför mammas skyddande bubbla. Det brukar man vanligtvis börja att gör i tonåren. Inte när dom nästan är medelålders.