Allt är så jävla patetiskt så jag vet inte ens om jag ska skratta åt dig eller gråta för dig.
jag tycker faktiskt nästan synd om dig.

Fast mestadels garvar jag.

jag trodde att jag var trögfattad och hade svårt att lära mej om det,
men vad fan är inte du?

Var är din självrespekt?
har du ingen eller har du bara väldigt dåligt minne?


ska jag upplysa dig?
en sådan människa förändras inte.
det har redan hänt 2 gånger av 2 möjliga.
vad blir det denna gången?

om något skulle ha förstört hela mig på ett sånt sätt så många gånger så skulle jag aldrig finna mej i det en gång till.


som sakt var.. man undrar ju faktiskt om du har någon självrespekt alls..