syn på livet
Jag har känt eller snarare undrat den sista tiden vad det här är för något?
Och så nu efter ett litet samtal idag så undrar jag ännu mer vad fan livet går ut på vid (nästan) 20 års ålder. Är det inte nu som livet ska vara så fritt och underbart? Man ska åka på festivaler, utomlands, konserter osv. man ska helt enkelt leva livet.
Jag känner bara massor av ansvar och framförallt krav hela tiden från överallt och ingenstans. Och ni vet hur jag är. Jag gillar inte att sitta fast utan vill bara slita mej fri då. Men jag kan inte. För jag måste ha ett jobb och allt annat som hör till.
Det är jobbigt att bli vuxen
Ärligt talat så levde jag fan mer livet mellan 7an – 9an. Ärligt talat så var det nog min lyckligaste tid. Även om jag redan då hade mycket ansvar. B.la. ett jobb att sköta varje Lördag och Söndag. Men då gjorde jag det för min egen skull, nu gör jag det för att jag måste. Jag hatar att inte ha en egen vilja i vissa saker och ting. Jag är nog fortfarande en liten rebellunge innerst inne. Även om jag kan sätta upp en skötsam fasad.
Finns det verkligen inte mer för mej här i livet än det här?
Är allt som finns fyllehelger, strö jobb och rastlösa stunder?
Jag vill röra på mej. Men jag har svårt att slita mej från mina närmaste, jag beundrar Pörsy för att hon har stake nog för det.
Jag känner att Borås är inte min grej längre, jag har fortfarande inget att hämta här längre. Min skola är klar, jag har inget fast jobb, ingen kille som jag tycker om utan det enda jag har är min familj (som mina närmaste räknas in i).
Jag känner mej bara rastlös här vad jag ännu gör, jag vill jobba utomlands. Men jag är fortfarande för feg eller för smart för att åka själv och min resebuddy Pöjj svek ju för Spain. Jag skull också kunna åka själv om det var au pair. Men det är inget för mej. Jag vill plocka frukt i Australien!
Jag vet att det finns massor för mig att hämta någonstans.
Frågan är när jag ska orka resa på min feta röv och leta reda på det.
Känner igen det där. Att känna sig fångad av alla kraven som andra och man själv ställer på sig. Det är inte alltid roligt att bli vuxen, ansvar är ju något som blir till en naturlig del av ens vardag då. Efter ett tag så tänker man inte längre på allt som måste göras utan man gör det per automatik. Tänk framåt istället. Jobba nu och spar undan pengar till körkort som ger frihet, spar undan en slant till att resa. Kanske kan du då bila runt om i världen och inte vara beroende av någon annan. Eller så åker du iväg och plockar apelsiner. Det finns ju sajter på nätet där du kan hitta likasinnade som vill samma som du. Då slipper du åka själv. Ärligt talat, för mig kändes det mer som att man levde för att bara tillfredställa alla andras behov under ett långt långt tag. Tills för bara nåt år sedan när det gick upp för mig vad jag igentligen sysslade med. Det är dags att du rannsakar dig själv VIvsan. Vad vill du ha ut av livet? Sen sätter du upp egna personliga mål och jobbar tills du nått dem.
Då kommer du märka att Livet det är hela resan du gör. Men slösa inte bort din tid med att tycka synd om dig själv, gläds åt att du så lätt får jobb. Jobb som kan ge dig friheten att ge dig ut i världen. Du ska ju bli en Rocker ju...
Du kan bli precis vad du vill, inse det. Du har inga begränsningar mer än dem du själv sätter på dig.
Så, nu ska moraltanten sluta :)
Kram
