Har vinglat hem från krogen för en stund sen, lämnat mina underbara vänner, saknat min bättre hälft och tänkt djupa (tog mig 5 min att komma på att det stavades med d *suck* ibland är inte alla hästar hemma asså) tankar.

Äsh vi skyller på fyllan och villan, ”livet är en fest, håll med om det, folk och fä, om livet är pest, fyllan värmer bäst” alkolist på heltid kanske?

I tisdags klippte jag även av mitt älskade hår. Det gick typ av. Jag är mindre vacker nu kan man säga. Alla säger att det är fint och att jag passar i det, men jag tycker att det suger. Jag är typ.. ehm.. ful. Förut kunde jag knappt gå ut utan att folk flörtade eller stötte på mig och vilka gör det nu? 2st bankgubbar och en asiatisk brud på typ 15-16 bast i kön på Liseberg? Inget framsteg direkt. Jag förstår verkligen vad marina säger ”det är som att man förlorar en del av sin identitet”. Det är saknas fan bara att jag börjar spela innebandy också så är flatpaketet löst. (Inga fördomar). USH säger jag, jag mår dåligt och känner mig kass.

Inte ens löshår kan rädda mig nu, min trogna räddare.

Häromdagen kom jag att tänka på att något så fint som en rosa himmel kommer från något så fult och förstörande som avgaser, det är precis som jag känner mig nu.

Ful, förstörande och som en jävla avgas som irriterar alla.

Ne jag borde verkligen gå och lägga mig nu, av 3 vättiga själ

1)      datorn = livsfara på fyllan

2)      Jag är astrött och har ont i handleden sen förra helgen

3)      Detta har tagit mig 1000år pga rättstavningen

Sov gott, nu ska jag sova bort eländet.