You played it to the beat

Idag gav jag utrycket "walk it off" en helt ny mening.
Sket i allt som egentigen skulle hända (vilket jag nu inte tänker gå in på) och gick en väldigt rask promenad väldigt länge. Så jävla skönt!
Blir så jävla arg när människor bara snackar sån jävla bullshit hela jävla tiden. Och pricken över i är när man inte ens får tillbaka sina saker. Det gör mig så arg.

Men jag kan inte påstå att jag hatar heller och tur är väll det, för hat är en form av kärlek. Jag bara ogillar så jävla starkt.  Älskar gör jag inte heller, det har varit för mycket skit den sista tiden. Att få slag efter slag rakt i ansiktet gör för ont och gör att allt tillslut bara glider av en. Sen vet jag också att innerst inne kommer det alltid vara något litet speciellt, men det har jag svept in i en svart slöja och lindat is runt om. Tänker aldrig mer släppa fram det.


Det får mig att tänka..
Vad är det som gör att folk förlorar sin ryggrad och rätten att hålla huvudet högt någonstans på vägen? Hur tappar man bort den lixom? Då får man fan till och med vara klantigare än vad jag är.
Det är något jag är stolt över, jag kan gå med huvudet högt och rak i ryggen. Jag har inte gjort något fel. Förutom att bli arg, men vad fan är det i jämförelse? Jag har handlat rätt, jag har pratat och fixat med saker och massor skit. Vad får man för det? Ett till slag i ansiktet kanske?

Ne men seriöst, bland det sista som jag sa här om söndagen var att jag absolut inte vill se vissa saker. Fick ett löfte om att jag skulle slippa det. Vad var det första som jag fick se idag? HA! säger jag bara, åter igen så är det bevisat hur pålitlig vissa är. Fast allt den söndagen var tydligen rent skitsnack.

Jag får väll ta och radera ur den ur mitt minne, precis som med allt annat.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0