Jag har värkligen försökt nu, det kan ni inte säga någonting om.
Jag har gått en jävligt bra bit på vägen. jag har kämpat och kämpat.
Jag har sträckt mej, försökt att nudda me fingerspetsarna.
Jag lyckades också, ett stund ialf. Men för vilken orsak?
För att när man precis insätt att man kan det, tappa balansen? För att bli sårad? För att bli dömd ?
nej nej nej, Det är helt fel. För att ha det bra.
Men för alla ansträngningar så har man bara fått hårda ord. Sånna som tränger ända in i märgen på en...

Och Ibland vill man bara såra en person, krossa den, Mosa den. Skaka om hela den värld.
Få den att gråta så mycker som den aldrig gråtit förut. Se den stå på botten av dens egna drömmar.
Men sen inser man att det är så fruktansvärt fel. Då mår man så dåligt att man blir sårad själv på ett eller annat vis.
Så varför har vi ett behov av att såra andra? När det ändå slutar med att vi sårar oss själva.

Och hur mår jag just nu?
allt är faktist som en sån där julprydnad, med snö konfetti i som flyter omkring i vattnet när man skakar på den.
Det är som om en stor hand håller ett fast grepp om mitt liv och varje gång det känns som om alla spillror hamnar på plats så -PANG!- skakar handen allt igen, Så börjas allt om från början.
Och sen väljer jag den fega vägen.. Jag skiter i det, Jag lägger det åt sidan.
För jag orkar inte se det i ansiktet.. Det skulle bli så jobbigt, jag skulle få så ont.
Jag gör som jag alltid har gjort. Jag står på botten av min egen dröm.


Varför är det inte lika lätt att sudda ut folk ur minnet som det är att blåsa ut ett ljus?
När man bara vill glömma allt. skulle det inte vara mycket eftektivare än vakna nätter och jobbiga dagar?
Mhm.. Men ibland tror man att man vill glömma men sen vill man kanske inte det innerst inne.
hur vet man? ibland kanske man är "förblindad" av allt, man ser inte klart. eller gör man det?
Inbillar man sej bara allt? eller är allt på riktigt. Jag vet inte.. å jag hatar att inte veta..


Det var inte meningen att göra dej ledsen. Men sanning är sanning.
Men jag gör som jag gör. inte som någon annan.
Men när allt går utför. hur gör man så det bli bra igen? Det är väll mycket som jag inte förstår..


Ge mig något att le åt igen!

Det är när hjärtat slår du-dunk du-dunk.
Och när jag alltid måste ha på mig lager på lager med kläder,
för saknaden efter din kroppsvärme får mig att frysa.
Och när jag ligger med huvudet HÅRT tryckt mot kudden för att slippa se ditt leende överallt.
Och det är när jag får svårt att andas,
Och det gör ont när hjärtat slår ..
Det är då jag inser hur saknaden kan döda en på det värsta möjliga sättet,
den dödar och raderar ens personlighet. jag hatar det





Jag lääängtar så jävla mycket tills jag är klar med skolan.
För då drar jag  bosätter mej i sthlm.
Bryter kontakten med nästan alla här hemma
- jag vill ju inte ha nyheter osv från borås.
Fyfan va gött, att bara slippa sketna lilla borås.