Förlåt om jag gör något som är fel, jag försöker bara göra rätt.

Jag har verkligen inbillat mig att allt som händer är mitt fel, att bördan är min att bära på mina axlar.

Men jag tror att jag har fel.

Allt kan inte vara bara mitt, det är inte bara jag som ska släpa alla strån till stacken.

Jag orkar inte kämpa i motvind alldeles själv, Jag behöver också någon att luta mig i mot när jag blir trött. Alla behöver någon.

Och jag vill ha dig.

Jag har gjort mycket dom senaste dagarna.

Psykiskt inte fysiskt.

Jag har tagit tag i dom lösa trådarna och försökt att knyta ihop dom igen,

Varför knyter du upp dom?

Igen, igen och igen..

 

Jag tror att jag har gjort det mesta som jag kan nu,

Du måste hjälpa till.

Jag kan inte göra allt, för då hade jag redan gjort det.

Även du måste inse, inse att jag är värdefull.

Inse att det är din tur. Såsom det är min ibland.

 

Jag kan inte bli bortstött mer nu,

Jag orkar inte med det. Jag har kommit med förslag.

Bland annat om på lördag. Allt känns så resultatlöst.

Förstår du inte att inget spelar någon roll utan dig?

Jag kan knappt jobba, det jag äter får jag tvinga i mig

och det enda som jag längtar efter på dagarna är att få sova.

 

För jag vill inte vara vaken i detta jävla helvete.

Jag vill inte behöva stå ut med mer meningslöshet.

Allt läggs inte på dina axlar nu, vi delar på det.

Det blir lättare så, tillsammans.

 

Börja prioritera. Vad är viktigast?

 

Jag försöker göra det rätt

Och jag behöver din hjälp..

---

Imorses, när jag skulle ta bussen såg jag något som skulle vara vi