nu är jag ensam igen,
det värker i hela magen.
Värre i hjärtat, Det hittar knappt någon ktaft att slå.
Eller ingen mening att slå kanske?
Det finns gånger då man bara vill kasta sej utför ett bottenlöst stup.
Detta är en sådan.
Så jävla ont göra det.

Hur känns det när man tror på något till 100% och släpper fotfästet och ger allt.
Och sen inte får samma tillbaka?

jag orkar inte...
fan jag orkar tamefan inte!