När besvikelsen är som störst.

Vet ni vad jag är jävligt trött på?
Att det jämt är jag som ska höra av mig!

 - "Men du är ju ändå alltid med Alex"

Ja men ska jag bara sitta hemma och glo i en vägg annars?
Om ingen annan ändå ringer mej nu för tiden så kan jag väll lika bra vara med honom "jämt"
Eller?

Och vad spelar det för roll egentligen?
Föresten så är jag för mestadels på gården, där är Jag & A nästan aldrig tillsammans.
Det kan hända att vi sitter vid samma bord men annars är vi på skilda håll.
Och den tiden då jag va me räkan 24/7 så gick det ju så jävla bra att ringa.
Men så fort jag är tillsammans med en kille och är med honom, kan man inte ringa då?


Nu kommer säkert många höra av sig bara för att jag har påpekat detta och sen sluta höra av sig nästan direkt.
Bespara mig det för fan,  Jag vill inte ha sympatikompisar

Jag är mer än bara arg, är besviken också.
Jag trodde verkligen att jag hade en bättre relation till mina kompisar.
Men hade tydligen fel.


- "Du hör aldrig av dej heller"
Jag smsar när jag inte har pengar på mobilen, jag försöker ringa hem.
Men när man efter ett tag känner att man knappt får någon respons tillbaka så varför fortsätta?
Nu för tiden skickar jag oftast bara sms lite då & då.

Kanske tycker att det är dålig stil att skriva detta i min blogg.
Men hur ska jag annars kunna föra fram de? Eftersom vi knappt har kontakt.

Och som vanligt behöver inte fel folk ta åt sej, du får helt enkelt känna själv om det är dej som jag menar.
För att som vanligt diskuterar jag helst inte ett blogginlägg.

Kommentarer
Postat av: Marina

Höhö, nån måste ju kommentera. Försökte ringa dej i torsdas, men de gick inte fram nåra signaler, bara blev sådär tyst. Sen glömde ja å smsa =/ Sen tänlkt ja skrivit dan efter å frågat hur du mådde, du verkade så upp å ner ;S Men fittnyllet marina glömde aaaav.
Tänkte tatt detta på msn, men du ha inte vart inne då ja tänkt på de. Å förresten nu e de lov *blink blink

Iaf vad jag vill säga med detta inlägget: Även fast vi inte träffas så mycke nu så tycker ja fruktansvärt mycke om dej ändå! Jag är dålig på å höra av mig, ja vet. Men jag har absolut inte glömt dig.

De vet du, vi kommer alltid vara syster å yster. Jag älskar dig å alla våra minnen. Killar kommer å går, men kompisar består, å du kommer alltid bestå för mig.

2008-03-24 @ 00:39:15
URL: http://mariinah.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0