Tisdag förmiddag 13/5

Sitter i skolan nu..
Och som vanligt har jag inget att göra på svenska för att jag blev klar med skiten för veckor sen..
Han sa att jag skulle slippa lektionerna i fortsättningen men "så kan han tydligen inte göra" längre
och "du får göra en riktigt rolig uppgift om du vill"
Tss, tror han ja.
Han säger att jag får göra som jag vill men jag måste i allafall vara här, Jävla shysst att ändra sig. Gubbjävel.

Inerst inne uppskattar jag egentligen skolan, den är faktiskt rolig. Eller aa.. kan vara.
Men helt plötsligt blev jag bara så jävla skoltrött. Jag orkar knappt pallra mig dit.
Jag får verkligen använda hela min viljestyrka för att orka gå upp på morgonen och gå till skolan.
Och när jag är här så får jag använda hela för att stanna kvar.
Vilket inte är så lätt då jag inte vill på ytan utan jag får gräva väldigt djupt för att hitta det.
Har dragit mig så länge på morgonen så idag är första dagen som jag faktiskt har smink på över en vecka.
Egentligen han jag inte men kände verkligen för lite maskara.
Jag har väll en och annan sjukanmälan på mitt samvete också. men vafan, jag gör ju allt som jag ska.



På sista tiden har det inte funnits någon lust att skriva..
Jag har känt att jag har haft för mycket i huvudet för att orka gallra ut allting.
Har ärligt talat inte mått bra på en vecka men det löser sig tillslut.
Det gör det för i helvete alltid..

Jag känner att alla tankar och funderingar börjar att tunna ut sig lite,
dom börjar att hitta en plats längre bak i mitt huvud så att jag kan plocka fram dom var för sig
istället för att ha dom vimlandes överallt.

Visst det är fortfarande jobbigt men vafan "ny rond, nya tag"
Jag har givit mig själv ett löfte och eftersom jag är noga med att alltid försöka hålla löften till andra så kan jag ju va lika noga med att hålla dom till mig själv också.
Jag tycker iallafall att jag har blivit bättre, jag hoppas att det är sant också..


Jag har kommit på att det är en själv som står för hur lycklig man är, begränsningarna står ingen annan för.
Just nu är jag egentligen i grund och botten så lycklig som jag kan bli.
Nu gäller det bara för mej själv att knyta ihop alla trådar runt omkring så att allt kan bli helt komplett.


Nu är jag så jävla hungrig så jag måste upp och klaga så vi får sluta.
Tjingeling.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0