har inte orkat blogga på sistonde eftersom folk som inte har ett skit att göra med mitt liv snokar här och sen skickar sms om det så känns det onödigt att skriva när man är nere så att ni kan gotta er i det. För ni är säkert alltid på topp, jo men visst, ni är säkert aldrig ledsna. Sen kom jag på att varför ska inte jag få göra vad jag vill? jag är stark!
Är ni så jävla nyfikna så varsegoood för fan. Jag har inget att dölja.
"Ni skrattar när jag gråter, Jag står när ni faller!"
Fuckface.


Känns som att allt är upp och ner.
orkar verkligen inte mer.
Ser du inte att det bryter ner mej bit för bit?
Hur jag trasas sönder för att sen försvinna helt?
Det känns som att det inte finns så mycket kvar att göra här för mig.
Jag kan fan inte göra allt själv, anstäng dej mer.. snälla.

Jag vet inte hur jag ska ta mej ur denna jävla soppan.
Ska jag ta mina kompisars råd?

Min magkänsla är helt ur balans.
det skrämmer mej verkligen.
Jag har alltid kunnat gå på magkänslan,
den har alltid ledit mig rätt.
Har alltid vetat vad som måste göras.

Jag lyder inte mina egna råd längre.
Fan va mycket lättare det hade vart isåfall.
Man ska leva som man lär.
Det är för svårt..

Kan jag inte bara få sova igenom dagarna...