Asså ibland undrar jag bara…

Vad fan har hänt? Vad händer med allt? Vad hände med oss? Vad hände med mej? Dej? Och alla andra? Vad hände med livet? Varför tar det sådana här svängar? Vad är meningen med allt jävelskap? Att bli starkare? Att se hur mycket man klarar? Att bli knäckt?

Jag kommer aldrig bli knäckt för sådant, jag klarar av mycket om jag bara vill, jag blir starkare för varje dag. Det är dom enda svaren jag har på frågorna där uppe. Skulle kunna ställa 1000 frågor till. Men huvudfrågan är Vad händer med oss?

Det har alltid vart massa bus, skratt, tårar, ilska, glädje, ännu mer bus och hyss, 100 gånger mer skratt och 1000 gånger mer glädje.

Men vad har nu hänt med alla?

Har vi växt upp? Växt ifrån varandra?

Eller tycker vi helt enkelt inte om varandra längre?

Vad fan är detta? Jag har ingen aning. Jag vet att vissa kommer jag att ha kvar för livet. Men jag trodde det om alla oss förut.

Tappar jag alla en dag? Det skrämmer mej, det finns vissa som jag skulle göra allt för att aldrig tappa, och dom få det är hoppas jag vet om det, dom som jag inte tvivlar på att dom finns där, som skulle komma om jag behövde dom. Som jag skulle komma till, som jag finns för. Som jag as garvar med nästintill varje dag. Visst att det har skurit sej ibland, man har svikit varandra på ett eller annat sätt. Men sådant händer ibland. Det kommer en situation som man inte kan hantera och allt blir bara pannkaka. Sådant är livet. För att en vänskap ska hålla sej stark så kommer det motgångar även där som med allt annat i livet. Det är inte förens det väl gäller och man håller på att förlora en vän som man inser hur hårt rotad vänskapen är eller hur stark den är.

Jag har alltid tagit för givet att jag skulle kunna göra vad jag vill, flytta vart jag vill osv. och ändå ha kvar er, mina närmaste, att det ändå innerst inne skulle vara oss. Men är inte så säker på det längre.

Men sen vet man ju också vilka som är ens riktiga vänner, vilka som man har trott varit ens riktiga vänner och vilka som manipulerat sej in.

Manipulation håller aldrig i längden, det bryts ner.

Jag vet att jag alltid kommer ha kvar mina riktiga vänner. Där det aldrig har varit en del av ett spel. Även om livet är så att man ibland umgås med vissa och ibland med andra så vet jag att om vi tappar kontakten och inte träffas på 3 år och någon av oss ringer och behöver hjälp så tror jag faktiskt att vi fortfarande ställer upp. Jag vet att jag kommer i alla fall göra det. 1 dag - 1 år – 3 år - 5 år – 10 år, tiden är skit samma.