Cancer..

Om det är något som jag är rädd för så är det cancer.

Det känns så hopplöst, även om man nu kan bota det.

Så kan man ju inte bota alla.

Det känns hemskt att inte finnas där för människor när dom behöver det.

Men vad ska jag göra? Komma här som en och annan ”tycka-synd-om-syster”.

Jag är väldigt dålig på att hålla kontakten.

Det känns konstigt om jag nu helt plötsligt skulle hör av mej.

”du har just förlorat din dotter i leukemi och jag ringer aldrig annars, vi har inte sätts på flera år men jag ringer nu bara för det”

Eller det kanske är rätt sak att göra?

Jag har alltid tyckt om dej jättemycket, det har bara inte blivit av någon kontakt.

Jag har aldrig en sett din dotter. Tror bara att jag har sätt din äldsta son.

Vilken dålig syster jag är.

Det är konstigt.

Att även om man inte har kontakt eller känner er så bra längre.

Så känner man så mycket.

Rip systerdotter