Jag och mammsen har datt på en lite roadtrip i cirkus 2 veckor, skoj som fasen.
så igår lämnade vi räliga Borran och tog bilen upp till värmland/Degefors till pappsen.
enligt resebeskrivningen skulle det ta oss 3 timmar och 4 minuter att åka den sträckan men för oss tog det strax över 6 timmar. vem lyckas?
ska vi överdriva så stannade vi verkligen max i 1 timme sammanlagt, skumt. körde knappt fel heller, även om vi har en tendens att alltid hamna i örebro eller nära.

igår när vi kom fram träffade vi pappsens kompisar och sen drog vi en sväng till min syster/bror och deras barn. fan va längesen man träffade dom. räknade ut att det var 10 år sen jag träffade Angelica och 13 år sen jag träffade magnus. det får inte gå så här lång tid imellan besöken. i 10 år har vi sagt att vi ska åka upp. men nu är vi i alla fall här.


det enda negativa med att vara här är att jag lämnade mitt hjärta hemma. det känns som att Liten har virat det runt sitt lillfinger och att det drogs ur bröstet på mig när vi åkte från henne igår. det är jobbigt och tomt. kunde knappt sova i natt. dels för att det spökar här hemma hos pappa men mest för att fina Fia är så långt ifrån mig. men men, det gör oss bara starkare. även om jag är övertygad om att jag kommer dö i saknad eller något.

nu tjatar dom, vi ska åka någonstans



So long suckers, vivsan