Vet ni vad jag kom på? I ett förhållande är som gymnasiet eller typ högskolan. Dom är helt jävla frivilliga men man kommer ingen vart om man inte går dom. Man kan stå och stampa på samma jävla ställe eller göra uppoffringar. För man tvinga inte varandra att göra grejer utan man väljer helt själv om man vill göra saker, för om jag exempel märker att allt funkar bättre om jag gör på ett visst sätt så fortsätter ju jag så, eller hur? Lite kvällsliga tankar så här på bussen hem. Puss på er, jag är vråltrött och vill sova.