Idag känner jag mig påhittig & kreativ!
jag målar, pysslar, packar, sorterar & allt i ett!

jag & mamma var så rastlösa igår så vi stack över till Ikea i Göteborg & shoppa lite till min nya lägenhet (som jag förövrigt flyttar in i 3dje mars). På fyndavdelningen fick jag syn på massor av konstiga plankor som visade sig vara en botten till en säng. Dem köpte jag & ska förvandla till 3 snygga hyllor! Så såhär ser de ut i mitt kök nu



Det kommer att sitta ihop 3 & 3. Tänk er ett par snygga, snirkliga, järn konsoller på varje hylla också.
Det kommer att bli så jävla kickass snyggt!

De cylinderformade konstiga som står där på golvet såg ut såhär från början



Det är alltså en lyckta, ni ska få se den när den är klar.
Den kommer också bli snygg.

ÅH JAG VILL FLYTTA NU!

Nu måste jag pallra mig iväg till knalleland & köpa mig svart & silver färg. Hade tänkt att måla om en ram.

Jag vet inte varför jag har en sådan innerlig motvilja mot sådana här dagar.
Alla hjärtans dag, mors dag, fars dag, menlösa barns dag, You name it.

Man ska ge kärlek & visa uppskattning varje jävla dag. Det räcker inte med att komma med blommor & choklad en gång om året. Eller att diska & laga mat till sina föräldrar en gång varje år. Det räcker absolut inte.
Det är nog därför jag blir så irriterad.
Jag har även kommit fram till att de som har rätt att firar sådana här dagar är de som visa uppskattning även på årets andra dagar.

Sen är jag ju lite dubbelmoralig i detta som jag är i allt annat, innerst inne finns de en liten del som vill bli kidnappad och firad. MEN eftersom de aldrig händer så bojkottar jag hela skiten.

P&K

Hey folks :)

Det är lov & det gör mig på väldigt bra humör, jag mår bra!
Innan klockan ens hade slagit 8 imorse så var jag på väg till gymmet. Gjorde misstaget att hoppa över frukosten & glömde vattenflaskan hemma för att jag hade så brottom till bussen. Kombinationen mellan det & att jag körde hårt med mig själv de första 30 minuterna resulterade i en väldigt yr & snurrig Vivsan. Alltså stod jag ca 45 minuter efter att jag hade börjat träna besviket & väntade på bussen hem. jag som hade sett i fram emot ett långt & givande pass.
Men vi lär oss av våra misstag, right?

Förresten, jag berättade ju aldrig sist att jag slutade röka i början av Januari, det fick jättebra fram tills förra torsdagen. Då var vi ute på en pub & sa hejdå till en kompis som drog till Norge för att jobba dagen efter. Trillade dit igen efter någon öl, suget blev för stort & puckot här tänkte "jag kan ju fest röka lite". Yeah right, för det funkar ju.. inte. Dagen efter var det väll jag som satt med en cigg i käften igen, och så en till.. och en till..
Igår gjorde jag slag i saken igen och lag undan cigaretterna. Under hela den tiden jag rökte igen så kunde jag inte komma på en enda bra anledning till varför jag gjorde det, för jag ville ju inte egentligen. Men kunde helt enkelt inte sluta tända en ny cigg. Men nu, nu jävlar. jag behövde återfallet. För att lära mig.
Jag fuskslutar ju också, jag använder mig av plåster. Men det funkar faktiskt, sist behövde jag bara använda de lite över en vecka. Alltså under den jobbigaste tiden. Det som är jobbigt nu är att inte ta en cigg när jag vaknar, innan jag sätter på ett nytt plåster. Men det kommer gå.


Ne nu ska jag springa bort till super coola mamma och sno tillbaka min Sweden rock tidning, för jag är sugen på att beställa lite nya kläder & jag fick inte ta den häromdagen för hon skulle kolla.

P&K


Ps. Idag är det exakt 2 månader kvar tills jag fyller år! dax att fila på lite kalas kanske? Ds.

Läste inlägget som jag skrev för cirkus 11 timmar och 30 minuter sen.
Insåg hur depp jag var i morse och hur glad jag var några timmar senare, tänkte på vad det var som piggade upp mig och insåg att det som vanligt var musik. 

Jag och en besökare satt i replokalen på jobbet och jag försökte lära honom (killen som inte spelar i vanliga fall men gärna vill) Seven nation army på bas medan jag spelade den på trummor. Det lät kanske inte så bra hela tiden men jävligt roligt var det. Så jag bestämde mig för ett nytt projekt! nämligen.. trummor! på riktigt nu, helt själv, utan att någon lovar att hjälpa mig och sedan tröttnar.
Har kollat runt på några digitala, kiligt men det funkar bäst i lägenhet. visst kan man använda sådana där gummiplattor som dämpar ljudet men då hör man ju likförbannat inte vad man spelar.
Fast jag vet ju inte riktigt vad som är bäst att köpa. Så ska höra mig runt med trummisarna som jag känner och kolla lite på det. har ändå en månad på mig att bestämma mig eftersom jag lika bra kan vänta tills mellandagsrean börjar. Tänkte börja spela lite på jobbet först också och känna efter först. för det blir ju faktiskt en lite dyrare leksak än en barbiedocka.

Hur fan ska jag få tid med detta då? :)

Sen insåg jag också nyss att jag inte har något liv som 21 åring då jag faktiskt städar kl 12 på en lördag natt. men orkade verkligen inte gå ut idag. är helt slut efter gårdagen. så jag ska faktiskt sova snart. Anna kommer hit och väcker mig i morgon bitti så att jag kommer upp. vi ska ta en kaffe och käka en jätte stor frukost (ja, det är Anna som ser till att jag får i mig mat ordentligt) och så tänkte jag lura med henne till musikverkstaden! :)

Godnatt!

Det var längesen jag skrev nu igen.. jag har inte kunnat förut.
Jag har så mycket inom mig som bara sitter fast där och som jag egentligen bara vill skrika ut.
Men jag vill ju inte belasta någon som redan mår dåligt.
Och det känns som att alla gör det nu.

Men just idag så måste lite av allt kaos redas ut i min hjärna och vart ska jag annars skriva ner det?
Antar ändå att det faktiskt inte är så många som hänger kvar här och läser fortfarande, och ni som faktiskt gör det är väll värda att få ta del av en liten del av mitt liv.

Så vad har jag på hjärtat?
Den riktiga frågan är kanske: vad har jag inte på hjärtat?
Jag är bara så sjuk trött på att alltid gå omkring och le fast jag mår dåligt. varför ser ingen det? Varför är det alltid jag som ser när folk mår dåligt fast de försöker spela bort det? Jag vill inte ens gå upp på mornarna, och ni vet ju vad det tyder på. Jag är ju tjejen som behöver minimalt med sömn för att rejsa omkring en hel dag. men nu vill jag bara sova och bli väckt när skiten är över. Det är som att gå omkring i en dimma hela tiden och vad fan är det med alla måsten här i livet? måste göra det och måste gör det. Men tänka om jag kanske inte vill göra någonting alls!?

Jag hade ett väldigt givande samtal med Lady igår, lite ensidigt kanske men jag kom fram till intressanta tankar. som 1. jag behöver göra en väldigt stor förändring i mitt liv.
jag vet bara inte vilken förändring. är så nära på att bara säga upp mig på jobbet, hoppa av skolan, säga upp lägenheten och bara börja om på ny kula. men det funkar ju inte heller vet ni ju..


Och vet ni vad? Nu måste jag sluta skriva, så ni får resten av punktlistan en annan dag. För jag har massor av måsten att göra innan jag måste åka till jobbet.

Vilket emo inlägg det här blev, men på med leendet nu. eller som vi skulle sagt tidigare i livet:
"Fake it until u make it"

Puss på er

jag fick helt plötsligt en sån där liten känslostorm.
och jag har inte riktigt bestämt mig om jag postar det här inlägget eller inte ännu, vi får se.

Jag skulle beställa några fotoförstoringar över internet till min vägg (som jag förövrigt håller på och målar om) och då kom en gammal beställninglista upp och massor av gamla kort självklart. Bilder främst från förra sommaren. Bilder på finlands resan, vänner, kärlek, häng på massor konstiga ställen osv.
Det fick mig att tänka och analysera återigen..

Så nu är min stora fråga, vad fan hände?
Hur kan man gå från något så vackert och glatt till en spindelväv full av glasskärvor? på vart enda gammalt kort är det massor av leenden, inte bara med munnen utan det fullkomligt strålar lycka om bilderna. Från ögon, från kroppar, från allting. Det går inte att gå miste om känslorna som korten talar om. Så vad fan hände? När tappades lyckan? När försvann känslan? Vad fan i helvetet hände? När gick lycka och asgarv över till olycka och skrik?
När försvann själva glädjen i att ha äntligen ha hittat rätt, i att bara ha varandra och så länge man hade det så skulle allt annat ordna sig. När började rutiner och kampen för allt annat att ta överhand? När förlorades allt det fina? Att kunna sitta instängda i en lägenhet en hel helg och klamra sig fast vid varandra för att man inte ville att söndagen och hemgång skulle komma?

Varför har jag så många frågor och så lite svar?
Jag har sönderanalyserat in i minsta detalj men inte ur den här vinkeln.
det känns som att jag har varit för arg förut för att se det ur en känslovinkel, jag har bara velat glömma. inte velat känna, älska eller vara ledsen. Jag lyckades och har haft riktigt roligt men nu får jag istället andra konstiga tankar som jag inte vill ha. Jag ville inte bry mig om allt det jobbiga och det gjorde jag inte heller, men det slutade ju bara med att jag nu undrar vad fan i helvete det var som gick snett.
Jag är näst in till över detta men jag måste bara komma underfund med vad den utlösande faktorn till att allt gick i kras var. För när jag väll kan tänka mig att ha ett förhållande igen så vill jag inte göra om samma misstag, jag vill inte tappa bort det i olycka igen. för det gör ont. jag har ju tid på mig för jag vill simma solo ett jävla tag till, leka av mig lixom. men ni vet ju hur jag är, vill veta nu. Så va fan hände!?

Hur kan man tillåta att man tappar bort en sån jävla glädje? jag har inte glömt hur det kändes dom där första 8-9-10 (?) månaderna. Oj vilken jävla känsla det var. tänker er själva att sitta och asgarva åt nästan allting konstant. att bara tänka en tanke som handlade om någon och sen virvlade det av lycka i magen och hela kroppen. Att inte vilja blinka ens för man ville inte förlora så mycket som en sekund med den människan. Jag kan fan inte beskriva känslan som jag alltid hade inombords då.

Så vad hände sen? Det var som att någon stuckigt hål på bubblan och att luften sakta men säkert försvann ur den. Åh jag vet inte mina vänner.. jag känner mig bara så förvirrad

Har inte känt mig så här utvilad på länge, det är så jävla skönt!
Igår var kattastof, var så jävla trött. kom hem och hoppade i säng runt 5 i går morse och sen blev jag väckt vid 9. Satt med 2 guys och spelade fifa 12 hela natten och på morgonen ringde dom och ville ha mitt underbara sällskap igen ;D Roligt som fan är det även om jag inte är så där jävla duktig.

Jobbade väll även igår, vilket var skitroligt fast jag var jätte jätte trött. Så efter jobbet åkte jag hem, gick förbi mamma och tog en cigg och sen gick jag hem och bara lag mig. Så himla skönt att somna runt 1 för en gångs skull.
Ska jobba idag också och efter det så ska jag nog bara hem och ta det lugnt, ska träffa en vän vid 12 imorgon och innan det hade jag tänkt hinna med att måla ett lager med färg inne i sovrummet. Ja.. Jag ska börja måla om igen..  Haha! nu är jag trött på det biega i sovrummet, så förfärligt jävla trött! Så imorgon målas det och sen åker troligtvis en text upp över min byrå också. Hade ju inte tänkt sätta upp något där för jag ville igentligen ha en liten platt tv på väggen men det är ingen idé nu. Vill heldre ha det fint.
Så är det väll poker imorgon också? har jag för mig, ska ringa grabbarna sen och kolla upp det.

Ne nu ska jag snart skölja ur min hårfärg så måste pysa
ja jag färgar håret igen och ni vet inte till vad ;)

Puss på er

Blev helt plötsligt så jävla trött och arg på hela världen så att jag bara vill skrika rakt ut! ÅH!

som tur kan jag inte det får då hade väll mina underbara grannar kommit ner och tittat till mig. Man ska inte tänka på saker, utvärdera och analysera när man är på dåligt humör! ÅH! ÅH! ÅH!
Frustrerad som jag är så vill jag bara hoppa omkring!

Är totalt jävla slut!

Gick hem ifrån kvart i 8 i morse, kom hem 10 i 10 i kväll.
tänkte att jag skulle köra ett dag pass idag för att jag äntligen skulle få en ledig eftermiddag, men då 10 min innan jag ska sluta så frågar dom om jag vill jobba kvällen och jovisst, extra pengar är ju aldrig fel? Och jag har skrattat konstant sen kl 1. Men fyfan vad trött jag är, det var väldigt längesen som jag körde en sån lång dag.
Förut hörde det ju till vanligheterna, antligen 05.00 - 21.30 eller 05.00 - 23.30. Men det var ju som sagt ett tag sen.

Annars då?
Jo det är väll en sån där halvdan dag idag, kan inte riktigt sätta fingret på varför men jag kanske bara är trött? Känner inte för att vara ensam idag heller, visste att jag inte skulle tackat nej till den där filmkvällen som jag blev erbjuden idag.. Fast jag vill väll bara att någon ska ta hand om mig lite nu när jag är halvdålig, Borde väll egentligen bara gå och lägga mig nu och sova ett visst antal timmar, men som vanligt så har jag väll lite att fixa innan jag kan göra de.

Men eftersom jag seriöst bara klagar nu så tänker jag sluta skriva,
borde väll inte ens posta detta inlägget. men det gör jag ändå!

Yo Hoes! ;)

Återigen är mitt liv komplicerat, eller vadå återigen? När slutade det vara komplicerat? Äsh skit samma, jag älskar det i alla fall! Lite krydda i vardagslyxen asså :)

Idag har jag i alla fall varit jätteduktig, städat och tvättat i 5 timmar och jag blev inte ens klar, men resten skiter jag i, jag kan putsa speglar och fönster en annan dag istället. Jag till och med duschade mina blommor och jag visste inte ens varför jag gjorde det, kommer bara ihåg att mamma brukade göra det när jag var liten. Så jag gjorde det med :) Sen berättade pappsen att det är för att hålla ohyra borta och för att få glansigare blad. Men jag tycker inte alls att dom ser glansiga ut, kanske för att jag somvanligt har råkat halvdöda dom.. Sån är jag! Suger livet ur det flesta ;) HA!

Annars har jag hade det jävligt bra sen sist, jobbat och umgåtts med underbara människor. Festade även till det i lördags med mina älskar Miranda. Slutade som vanligt i kattastrof, var hemma runt 7isch och vaknade full, nyktrade inte till fören typ 3 tiden. Men det var det värt!
Drog min vinare i ett nafs och sen hade dom en dricka automat som dom fyllt med öl (vi var på ett företag) och ur den fick man ta hur mycket man ville. Efter 8a öl så isåg jag att jag var tillräckligt full för att inte behöva hålla räkningen så då sket jag i det, men antar att jag var uppe i runt 1 halvt flak + min vinflarra. Känns inte sådär riktigt okej såhär i efterhand. Men skitsamma för jag hade jävligt roligt! Dans på borden och massor av andra bravader som inte känns okej att dra upp här.

Nu tänker jag sluta tjöta om alkohol och börja prata musik istället :)
Känns som att jag har utvecklats väldigt mycket musikaliskt den sista tiden, vilket är jävligt gött. Men nu har jag ju tiden på ett annat sätt, absolut när vi har LIA ("lärande i arbete" = praktik) och är ledig istället för att åka till skolan varje morgon, underbart. Jag har äntligen börjat hitta gamla tonlägen som jag inte hittat sen jag blev sjuk i halsen, vilket känns helt jävla fantastiskt! Blir så jävla glad! Vad är jag utan musik? Vem är jag utan musik? Ingen alls enligt mig. Det är vad jag brinner för, bland de största anledningarna att jag pallrar mig upp på morgonen.
Även gitarrmässigt har jag utvecklats mycket, ackord som jag tyckte var lite smått kiliga att ta känns nu helt logiska. Jag väljer bort ackord som jag gillar och känner mig bekväm med och väljer istället utmaningar, vilket var väldigt längesen jag gjorde. Ser äntligen logiken som jag hade men tappade när jag började på musikskolan och massor av mer saker. Allt känns så jävla bra och flyter på!

Men nu blev jag helt plötsligt sjukt jävla kissnödig och as trött! Så jag tänker kissa, bädda och slänga mig i sängen.
Puss på er!

Ni får en bild på mig och lilleman när vi matar fåglarna :)

Hey

 

Idag tänker jag återigen skriva massor massor massor av obeskrivliga saker, eller det är obeskrivligt för de flesta. Sen finns det vissa som lyckligtvis är invigda i mitt super komplicerade liv. Varför kan livet aldrig vara okomplicerat för? Som Tina sa till mig idag

”som vanligt så har du letat upp problemen!?”

vilket jag svarade ”Jag har inte letat upp problemet, det var det som letade upp mig!”

 

och det är sant, problem verkar dra sig till mig. Att man aldrig kan få en lugn stund ;) Ha! Som att jag skulle klara av det? Ni vet ju hur jag är, speedad och 1000 saker jag vill göra samtidigt.

 

Men nu då till mitt lilla dilemma, jag är totalt jävla hopplöst förvirrad! Mer än vanligtvis alltså!

Jag står inför ett viss antal olika val och vet vad hjärnan vill men det är inte samma som hjärtat. Jag borde verkligen verkligen lyssna på hjärnan, för än så länge har jag spelat mina kort väl. Men nu när jag tänker närmare på det så har jag spelat åt hjärtats håll. Sen finns det vissa omständigheter som bara komplicerar allt ännu mer. Som tar fram saker inom mig som jag inte trodde fanns längre, saker som jag hade grävt ner väldigt långt.

Så nu är frågan, kommer jag kasta mig hejdlöst ut återigen?

 

 

Äsh vet ni vad, nu borde jag sova för länge sen men jag behövde bara skriva av mig en liten del först. Sagt och gjort, nu ska jag lägga mig ner och drömma mig bort lite.

Idag gav jag utrycket "walk it off" en helt ny mening.
Sket i allt som egentigen skulle hända (vilket jag nu inte tänker gå in på) och gick en väldigt rask promenad väldigt länge. Så jävla skönt!
Blir så jävla arg när människor bara snackar sån jävla bullshit hela jävla tiden. Och pricken över i är när man inte ens får tillbaka sina saker. Det gör mig så arg.

Men jag kan inte påstå att jag hatar heller och tur är väll det, för hat är en form av kärlek. Jag bara ogillar så jävla starkt.  Älskar gör jag inte heller, det har varit för mycket skit den sista tiden. Att få slag efter slag rakt i ansiktet gör för ont och gör att allt tillslut bara glider av en. Sen vet jag också att innerst inne kommer det alltid vara något litet speciellt, men det har jag svept in i en svart slöja och lindat is runt om. Tänker aldrig mer släppa fram det.


Det får mig att tänka..
Vad är det som gör att folk förlorar sin ryggrad och rätten att hålla huvudet högt någonstans på vägen? Hur tappar man bort den lixom? Då får man fan till och med vara klantigare än vad jag är.
Det är något jag är stolt över, jag kan gå med huvudet högt och rak i ryggen. Jag har inte gjort något fel. Förutom att bli arg, men vad fan är det i jämförelse? Jag har handlat rätt, jag har pratat och fixat med saker och massor skit. Vad får man för det? Ett till slag i ansiktet kanske?

Ne men seriöst, bland det sista som jag sa här om söndagen var att jag absolut inte vill se vissa saker. Fick ett löfte om att jag skulle slippa det. Vad var det första som jag fick se idag? HA! säger jag bara, åter igen så är det bevisat hur pålitlig vissa är. Fast allt den söndagen var tydligen rent skitsnack.

Jag får väll ta och radera ur den ur mitt minne, precis som med allt annat.

Hey Peoples!

Idag var det verkligen en gulddag på jobbet, så jävla härligt!
Alla var så mysiga och det var så bra stämning hela tiden, så vi sket i lamporna och tände massor av ljus istället. Jag har fått massor av sådana här gulddagar den senaste tiden. Jag är verkligen så lycklig över mitt jobb, det passar mig som handen i hansken. Gud vad jag älskar gulddagar!

så nu sitter jag här, försöker varva ner men det är fan inte lätt när man är helt upprymd. Sysselsätter mig lite med gitarren och lär mig lite nya plock. Jag har alltid föredragit fingerspel framför typ barréackord och sånt. Totalälskar att sitta och låta fingrarna plocka varsin sträng. Åååh det ska jag fortsätta med nu, tänker inte slösa mer tid på att skriva här utan på papper med penna och med mina djupare tankar istället :)

Puss på er alla sötnosar!

Love of my life

Godmorgon..
Vakna för inte så längesen och har redan konstaterat att detta är en urdålig dag.
Jag är så jävla trött, jag vill ligga kvar i sängen hela dagen och bara sova. Men har redan sovit för länge, jobbar idag igen så måste verkligen upp nu om jag ska hinna göra något vettigt här hemma. Detta är fan 6e helgen i rad jag jobbar, men jag är ledig nästa helg! Så jävla gött kommer det bli.. jag är så trött i hela kroppen.

Gick hela gårdagen ända från det att jag vaknade och trodde att det var lördag igår, var skitglad och tänkte "imorgon ska jag fan sova ut!" Men sen kom jag på att "nej fan det är bara fredag".. Och sen 10 minuter senare tänkte jag samma grej. Snacka om att jag var irriterad på mig själv.
Yur att det finns tid innan och efter jobbet att göra saker, men idag tänker jag inte träffa någon, i alla fall inte innan. För nu ska jag städa, det behövs verkligen. Jag sorterade mest grejer när jag städade häromdagen. Men nu är jag trött på katthåret som gör att jag inte ens kan andas i min egen lägenhet. Funderar på att raka kattfanskapet..

På tal om raka! Tror ni inte att jag är sugen på att raka sidecuten igen? Nu när den äntligen är relativt lång. Fick syn på rakapparaten igår och tänkte att nu fan gör jag det! Fast jag gjorde det inte.. Och samma sak så fick jag syn på en svart hårfärg i skåpet, tänkte att jag skulle färga mitt hår svart kanske? Ne va tycker ni?

Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra av mitt hår, klippte det igår och det är så mycket mycket tjockare nu. Är inte sugen på att förstöra det mer med blondering.. Men det är ju relativt nyfärgat så jag har lite tid att bestämma mig på..


Nu måste jag fan upp och göra något vettigt av mitt liv! Tjingeling